Gamla metoder och nya rön hjälper Racke

2019-08-13

AKTUELLT | Det är trångt i den lilla 1700-talssmedjan. Förutom hästen Racke, en irish cob i sina bästa år, finns några hovslagare, två veterinärer, en man som sköter en portabel röntgenapparat och Rackes ägare på plats. Tillsammans ska de försöka hjälpa Racke att bli frisk från den kroniska fång han lider av.

Hovslagare Christian Hagl från Schweiz tillsammans med sin svenska kollega Peppe Frosch och veterinär Daria Stöcker, även hon från Schweiz, samarbetar med hästen Racke.

Frisk kanske är ett starkt ord. Symtom- och smärtfri, kanske passar bättre. Kronisk fång är en oerhört allvarlig sjukdom för en häst. Sjukdomen innebär att de inre stödjande lamellerna i hoven, mellan hovväggen och hovbenet, bryts ner och att den normala tillförseln av blod till lamellerna störs. Det här tillståndet orsakar en svår smärta i hovarna. I Rackes fall har hovbenen på båda framhovarna roterat och sänkts, vilket gör att de trycker mot sulorna.

Trots att sjukdomen har varit känd sedan 1700-talet och flera forskningsprojekt har genomförts kvarstår många frågetecken varför den uppstår. De senaste 15 åren har möjligheterna att bota hästarna och lindra symtomen ökat. Mycket tack vare hängivna veterinärer och hovslagare – som de som befinner sig i hovslagare Peppe Froschs smedja i Upplands Väsby utanför Stockholm.

Peppe är känd för att vara duktig på ”fånghästar”. Han är dessutom godkänd av Jordbruksverket, vilket innebär att han har gått flera tilläggsutbildningar och har djup kunskap i hovsjukdomar. Många är de hästar som har stapplat in i hans smedja för att några verkningar och ett par specialsmidda skor senare dansa ut därifrån.

Så långt i processen har dessvärre inte Racke kommit. Och Racke är en svår nöt att knäcka – även för en erfaren hovslagare som Peppe. I samråd med Peppe har därför ägaren flugit in två specialister på fånghästar: veterinär Daria Stöcker och hovslagare Christian Hagl från Schweiz.


Hästen Racke är en tålmodig herre, något som underlättar för teamet som jobbar med honom.

Det är andra gången Daria och Christian träffar Racke. De träffade honom för några månader sedan och gjorde en första undersökning och lade grunden för en ombyggnad av hovarna som Peppe sedan har fortsatt. Men Rom byggdes inte på en dag. Det gör inte hästhovar heller. De växer ungefär en centimeter per månad och en korrigering av hovarnas utseende kan inte göras för plötsligt, för då riskerar man att utöka problemet till någon annan del av hästen.

Idag är det dags att sko Racke med de aluminiumskor som ägaren Camilla på Daria och Christians inrådan köpt från USA. Men det är mycket arbete som ska göras innan skorna kan sättas på. Först röntgas hovarna från alla möjliga vinklar. Daria och Christian diskuterar vad de ser och är noga med att inkludera såväl Peppe som Camilla och distriktsveterinären Elin i diskussionen. Lugnt och pedagogiskt förklarar de vad de ser och hur de kommer att gå vidare, vad som är nästa steg i processen.

Christian arbetar frenetiskt. Han mäter och raspar, ritar och mäter igen. Det är millimeterprecision det handlar om. Och så röntgas hovarna igen. Precis som på ett sjukhus, oavsett om det är för människa eller häst, har personalen blyförkläde på sig och de som inte behöver vara på plats vid röntgen får gå ut. Christian raspar lite till, mäter igen. Hovarna röntgas igen.


Hovslagare Christian Hagl har ritat av hovarna för att veta hur han ska forma skorna.

Så är det dags att forma skorna. För att de ska bli lättare att jobba med hettas de upp i en liten ugn.

- Jag brukar börja forma här bak, för då håller de bättre, förklarar Christian för Peppe som intresserat tittar på.

Det är en bra upplysning. Det vanligaste materialet i hästskor är järn. Aluminium kan vara bra, men har generellt mycket kortare livslängd än vad järn har. Det har experimenterats mycket med olika material i hästskor, men inget material har än så länge konkurrerat ut järnet som ger den viktiga glidytan.


Så här såg skorna ut innan Christian började arbeta med dem.

Skon, som tidigare har haft en rak yta, får en böjd form. Precis som med en vanlig skoning är det viktigt att den följer hovens form. Även Rackes hov har fått en böjd form. Lite som de MBT-skor, för människor ska tilläggas, som var så populära för ett antal år sedan.


Millimeterprecision, erfarenhet och noggrannhet krävs för att forma skorna. 

Under tiden som Christian har arbetat med skon har Racke fått stå med hovarna i ”tofflor” av plast för att avlasta sina sulor.

Christian slår på skorna och nya röntgenbilder tas. Veterinär Daria är nöjd och Christian är nöjd. Och viktigast av allt: Racke är nöjd.

 


Veterinär Daria Stöcker och hovslagare Christian Hagl tittar på en röntgenbild av hästen Rackes hov.

Än är inte faran över. Meningen är att Peppe ska ta över skoningen själv så småningom. Men det ligger några månader framåt i tiden. Idag skrittar Racke med lite lättare steg ut ur 1700-talssmedjan, där den moderna veterinärmedicinen tillsammans med det traditionella hovslagarhantverket har hjälpt ytterligare en häst till ett friskare och längre liv.

Dela